Vi kan skydda en stor del av de levande organismerna, och en stor del av jordens landyta från exploatering, men det skulle kräva stora insatser. Är det möjligt att vända förlusten av biodiversitet, och vad skulle det kräva?

Att jorden just nu genomgår en stor förlust av biodiversitet, alltså att vi förlorar arter i en takt som vi egentligen inte skådat förut, känner nog de flesta av mina läsare till vid det här laget. Vår närvaro dominerar jordens ekosystem mer än de flesta tror: vi förbrukar mer än 40 procent av de gröna växternas primärproduktion årligen, vi äter 35 procent av produktionen på kontinentalsockeln och vi använder 60 procent av ytavrinningen1. Dagens fråga är: kan vi över huvud taget vända utvecklingen mot en alltmer ökande biodiversitetsförlust, och vad skulle det i så fall kräva?

Det klassiska sättet att bevara arter är att bevara deras habitat, genom att på ett eller annat sätt skydda området mot exploatering. Det är nu det blir problematiskt, eftersom det bor uppskattningsvis 7,6 miljarder människor på jorden, som både vill ha en plats att bo på och utrymme att odla sin mat på och att hämta olika former av naturresurser från. För att kunna avgöra om det över huvud taget är möjligt att bevara majoriteten av jordens miljoner arter behöver vi veta var de lever, och vad som krävs för att skydda dem. Samt jämföra detta med det vi vet om var det bor människor på jorden.

Hur mycket måste vi skydda?

Idag skyddas – se nedan – drygt 20 miljoner km2, vilket motsvarar 13–15 procent av jordens landyta2. De målsättningar som finns idag inriktar sig oftast egentligen mer på att skydda arter än landområden, vilket är positivt. Om vi skyddar stora områden med få arter kan detta göra mindre nytta än om vi skyddar mindre, men mer artrika arealer. En del biologer anser att för att vara säkra på att bevara jordytans ekosystem bör man sträva efter att skydda 50 procent av jordens yta och 85 procent av arterna. Är detta möjligt, och vilka områden skall man i så fall bevara?

Vi vet att för att skydda 85 procent av alla växter räcker det med ungefär en tredjedel av landytan, och att för djur är det också möjligt med mindre än 50 procent2 3, men detta förutsätter att områdena är valda för att maximera artrikedomen. Troligtvis är det i praktiken svårt att välja områden enbart med hänsyn till deras ekologiska lämplighet, utan man måste i praktiken välja de som områden som den lokala befolkningen är villig att avstå från att exploatera. Är det därför möjligt att hitta områden som både gagnar biodiversiteten i tillräcklig mån och som är politiskt möjliga att skydda i tillräcklig utsträckning?

Vad är vildmark, och hur mycket finns det?

Oftast när man talar om att skydda ett område är det någon form av vildmark man vill skydda, men vad är egentligen en vildmark? Man brukar beskriva vildmark som ett område där det finns få eller inga spår av människans påverkan, eller i alla fall bara av ursprungsbefolkningar2. Det senare begreppet har kanske lite koloniala övertoner, med ursprungsbefolkningar menar man givetvis inte de som t.ex. bor i Stockholm idag, även om deras förfäder bott i regionen sedan 1600-talet, utan förindustriella, till större delen icke-jordbrukande befolkningar. Områden som skall räknas som vildmark bör även ha kvar sin ursprungliga fauna, inklusive större toppkonsumenter – lejon, björn, tiger, varg osv – eftersom dessa är essentiella för ett naturligt fungerande ekosystem. När forskare försöker summera hur mycket vildmark det finns kvar på jorden varierar uppskattningarna mellan 28 och 55 miljoner km2, mycket beroende på hur vildmark definieras. Normalt räknas inte Antarktis, Grönlands inland, osv in då dessa till stor del är istäckta och att det därmed är ytterst ont om levande organismer i dessa områden. Däremot kan givetvis deras gränsområden vara viktiga för stora populationer av olika organismer (från krill till blåvalar), och deras existens vara nödvändiga för stabiliteten av det globala ekosystemet.

För vissa typer av landskap har vi bra data, t.ex. på hur mycket av jordens landyta som täcks av skog, men det finns ingen allmänt accepterad definition av skog (räknas en planterad skog, eller ett kalhygge som nyplanterades förra året?). Enligt en källa finns det över 800 olika definitioner av skog4. Och skog är relativt enkelt att få en överblick av, var människor bor och var det betar boskap är mycket mer diffust, och finns för stora delar av jorden finns inga data på mindre enheter än kommun (eller motsvarande)2 vad gäller jordbruk, boskap eller invånarantal. Ett försök att sammanställa detta är Human Influence Index, som sammanväger ett antal olika faktorer som befolkningstäthet, nattlig belysning, vägar, osv. Där ser vi att stora delar av Sverige kan räknas som vildmark om man jämför med t.ex. Tyskland, Danmark, Nederländerna eller England.

Human Influence Index
Karta över Human Influence Index för Europa. Källa: http://sedac.ciesin.columbia.edu/data/collection/wildareas-v2

När är ett område orört?

Människan i sin nuvarande skepnad är ca 2–300 tusen år gammal, och vår jakt och användning av eld har haft en kraftig påverkan på de flesta ekosystem som vi bebott (med andra ord i princip alla landytor). I Australien fanns det innan människan anlände för ca 50 tusen år sedan en megafauna av växtätare men dessa utrotades troligtvis av de nyanlända människornas jakt5. I norra Europa försvann mammutar och ulliga noshörningar när den moderna människan anlände . Och vårt bruk av eld har omformat stora områden, från Afrika till Australien: människan är den ultimata landskapsingenjören. Om vi kräver en alltför hög grad av orördhet riskerar vi att utesluta många områden som annars hade varit lämpliga som naturreservat, områden som till exempel saknar stora växtätare och toppkonsumenter men ändå är hem till många arter.

När kan vi räkna ett område som skyddat?

Globalt hittar vi ett stort antal olika former av biotopskydd, från områden med ett i det närmaste totalt skydd mot all mänsklig påverkan till områden med ett ytterst begränsat skydd. Och de finns inga egentliga garantier om att ett område som en gång skyddats skall förbli skyddat: Sveriges riksdag skulle med ett enkelt beslut kunna öppna upp Sareks nationalpark för en skidanläggning eller gruvdrift, även om det troligtvis skulle leda till omfattande protester. Men om det ekonomiska värdet av en exploatering är tillräckligt, och den politiska viljan från landets ledning inte prioriterar långsiktiga miljömål, så är det mycket möjligt att även områden som tidigare setts som väl skyddade eller uppenbart skyddsvärda förlorar sitt skydd och öppnas för exploatering. Globalt ser vi att trots att nya områden skyddas så ökar den totala skyddade arealen inte i någon större utsträckning, eftersom skyddet försvinner för för olika områden i nästan samma takt.

Alla områden är inte lika mycket värda

Som jag skrev ovan är tendensen att skydda det avlägsna, öde och vilda. Detta fyller givetvis en funktion, de av oss som uppskattar friluftsliv uppskattar möjligheten att paddla kanot eller vandra i orörda, avlägsna områden. Men ett kalfjäll i norra Sverige, eller en öken i sydvästra USA, är inte artrika områden, och om vi bara skyddar den typen av områden kommer vi inte att kunna skydda en stor del av de arter som idag finns på jorden. Sanningen är att om vi bara skyddar de områden som kan räknas som vildmark kommer vi inte på lång väg att kunna skydda 85 procent av alla arter2. Men om man kan behålla skyddet för områden som idag är skyddade och har hög biodiversitet och skyddar det som idag kan klassificeras som vildmark kan man kompensera för detta, och komma en bra bit mot målet. Men då måste man fokusera inte enbart på arealer, utan även beakta områdets biologiska kvalitéer

Men om bara det som är vildmark inte räcker, vad händer då om vi skyddar alla nu existerande naturreservat (i alla dess former) samt de mer orörda och mist påverkade områdena på jorden tills vi kommer upp i ca 50 procent av jordens landyta? För Skandinaviens del innebär det (grovt räknat) att Sverige upp till och med Uppland samt norrlandskusten, samt Norges kust och området kring Oslobukten blir de enda områdena som inte skulle behöva skyddas. Globalt skulle Sibirien, nästan hela Kanada och Alaska, de redan i det närmaste obebodda delarna av Australien behöva avsättas som skyddade områden. Vilken effekt på biodiversiteten skulle en så här långtgående global reform ha?

Kvalitet före kvantitet

Vad forskarna fann var att det faktiskt är möjligt att skydda en stor del av jordens arter utan att skydda allt för stora områden. Detta kommer sig främst av att många arter med litet utbredningsområde lever på en begränsad del av jorden, och om man skyddar dem skyddar man automatiskt delar av utbredningsområdet för många andra arter som både är mer utspridda och mindre hotade. Vill man skydda större områden är detta möjligt, men det skulle påverka vissa länder mer än andra: kontinentala Europa skulle vara i stort sett opåverkat, medan de nordiska länderna, jämte bl.a. Kanada och Ryssland, skulle bli tvungna att acceptera stora inskränkningar i nyttjadet av sitt territorium. Och vinsterna med detta existerar, men är förhållandevis begränsade för många grupper av arter.

Vi har byggt en park, vi måste vara ansvarfulla parkvakter

Vi har skapat om jordens ekosystem till något som snarare är en park, med många vilda hörn men där stora arealer är hårt tuktade1. Även haven har påverkats i stor utsträckning: endast ca 13 procent av jordens hav kan betraktas som vildmark6. För vår egen skull, på grund av alla de olika ekosystemtjänster som naturen ger oss och som vi är beroende av, måste vi börja ta ansvar och ta biodiversitetsförlusten på allvar.


Källor

  1. Sanderson, E. W.; Jaiteh, M.; Levy, M. A.; Redford, K. H.; Wannebo, A. V. & Woolmer, G. The Human Footprint and the Last of the WildThe human footprint is a global map of human influence on the land surface, which suggests that human beings are stewards of nature, whether we like it or not BioScience, 2002, 52, 891-904 https://doi.org/10.1641/0006-3568(2002)052[0891:THFATL]2.0.CO;2  2

  2. Pimm, S. L.; Jenkins, C. N. & Li, B. V. How to protect half of Earth to ensure it protects sufficient biodiversity Science Advances, American Association for the Advancement of Science, 2018, 4 http://advances.sciencemag.org/content/4/8/eaat2616  2 3 4 5

  3. Jenkins, C. N.; Pimm, S. L. & Joppa, L. N. Global patterns of terrestrial vertebrate diversity and conservation Proceedings of the National Academy of Sciences, National Academy of Sciences, 2013, 110, E2602-E2610 https://doi.org/10.1073/pnas.1302251110 

  4. Sexton, J. O.; Noojipady, P.; Song, X.-P.; Feng, M.; Song, D.-X.; Kim, D.-H.; Anand, A.; Huang, C.; Channan, S.; Pimm, S. L. & others Conservation policy and the measurement of forests Nature Climate Change, Nature Publishing Group, 2016, 6, 192 

  5. Rule, S.; Brook, B. W.; Haberle, S. G.; Turney, C. S. M.; Kershaw, A. P. & Johnson, C. N. The Aftermath of Megafaunal Extinction: Ecosystem Transformation in Pleistocene Australia Science, American Association for the Advancement of Science, 2012, 335, 1483-1486 10.1126/science.1214261 

  6. Jones, K. R.; Klein, C. J.; Halpern, B. S.; Venter, O.; Grantham, H.; Kuempel, C. D.; Shumway, N.; Friedlander, A. M.; Possingham, H. P. & Watson, J. E. M. The Location and Protection Status of Earth’s Diminishing Marine Wilderness Current Biology, Elsevier, 2018, 28, 2506-2512.e3