Många av de djur som används i filmer, loggor och reklam är i verkligheten starkt hotade av utrotning, men det faktum att de syns så ofta i TV och på film ger allmänheten intrycket att de är talrika och därmed inte riskerar att utrotas.

Vilka djur känner du till? Något av dem ett djur du sett i tecknad form i film eller på TV? Var något av dem tiger, lejon, giraff, elefant, leopard, gepard, panda, isbjörn eller gorilla? Visste du att alla dessa är mer eller mindre hotade av utrotning? När en forskargrupp genomförde en enkätundersökning bland skolelever i Frankrike, Spanien oich Storbritanien, och fann att många av eleverna hade dålig insikt i hur hotade många av dessa arter egentligen är1.

Hur hotade är egentligen
arterna?
Figur 1: Graf som visar minskningen av de hotade arterna. Bildkälla: Courchamp 20181

För de många av dessa arter (giraff, lejon, lejon, gepard och gorilla) trodde en majoritet av eleverna felaktigt att arten inte var hotad. Författarna drar slutsatsen att eleverna, och i förlängning den breda allmänheten, ser dessa djur så ofta på bild att de inte tänker på dem som sällsynta och hotade. Författarnas förslag för att avhjälpa detta är att är att de företag som använder dessa i filmer och varumärken skulle kunna använda dessa för att också öka allmänhetens insikt i de verkliga djurens känsliga status.

Artikeln har dock fått en del kritik, då i princip alla djuren lever främst i Afrika och Asien, medan de flesta som svarade på enkäten bodde i USA eller andra västländer. Och det finns en risk med att fokusera djurvårdsinsatser på ikoniska och “populära” arter snarare än där insatserna kan göra mest nytta för miljön som helhet. De flesta känner till att tigern är hotad, men hur många känner till att den indiska trappen med all sannolikhet är dömd att dö ut? Och vad vet du om den svenska flodpärlmusslan?


Källor

  1. Courchamp, F.; Jaric, I.; Albert, C.; Meinard, Y.; Ripple, W. J. & Chapron, G. The paradoxical extinction of the most charismatic animals PLOS Biology, Public Library of Science, 2018, 16, 1-13 https://doi.org/10.1371/journal.pbio.2003997  2