En stor andel av alla fågelarter i världen är hotade, och till stor del ligger människans aktiviteter, med intensivt jordbruk, skogsskötsel, klimateffekter och invasiva arter, som den största källan till hoten.

Ett ämne som jag då och då återvänder till är förlusten av biodiversitet. Rapport efter rapport varnar för att allt fler av jordens djurarter är hotade. En grupp som många inte inser är starkt hotat är fåglarna. För bara några decennier sedan fanns det mycket fler fåglar överallt i Europa, men numera har dessa populationer minskat drastiskt på många håll.

I dagarna har det kommit en rapport som pekar på att en av åtta fågelarter kan vara hotade av utrotning. Och det är inte bara de arter som lever i unika, begränsade miljöer som är hotade, utan även de som finns lite överallt. Till stor del är det vår allomfattande påverkan på miljöerna som skapar problem. När jordbruket ändras har även förutsättningarna för många arter försämrats. Insektsätande fåglar drabbas när kraftig användning av bekämpningsmedel minskar insektspopulationerna. Detta kanske är svårt att inse när man sitter i en norrländsk myggsommar, men nere på kontinenten är det en verklighet, och troligtvis även i de mer intensivt uppodlade svenska jordbruksbyggderna. Även skogsbruket påverkar: när skogarna blir mer enformiga minskar många fågelarters möjligheter till häckning. Även tendensen att bruka skogen året om, även under häckningstiden skapar problem för många fågelarter. Även vissa bekämpningsmedel, de så kallade neonicotinoiderna, har visat sig påverka en del fåglar direkt och negativt.

Så frågan är vad vi vill. Vill vi ha en tyst och steril miljö med minskande fågelpopulationer – även om Sverige sköter sig så kommer vi att drabbas, många av våra fågelarter är flyttfåglar – eller så måste vi agera för att minska det ständigt ökande hoten mot de vilda djurens överlevnad.