Läroböckerna, och till stor del även läromedlen, visar nästan uteslutande på att hälsa och ohälsa är ett personligt ansvar. Detta är inte helt oproblematiskt.

I skolan har du många, många gånger läst om din hälsa, och om vad du kan göra för att förbättra den. I läroplanens kunskapsmål och centrala innehåll finns detta ofta med. För Naturkunskap 1b finns till exempel följande med i det centrala innehållet

Samband mellan individens hälsa, dagliga vanor och livsstilar i samhället, till exempel i fråga om träning, kost, droger, konsumtion och påverkan på miljön. Hur naturvetenskap kan användas som utgångspunkt vid kritisk granskning av budskap och normer i medierna. (Skolverket, Centralt innehåll i kursen Naturkunskap 1b, Gy11)

Som du ser är det princip upp till dig som individ att sköta din hälsa och bevara miljön. Det står inget om vad samhället kan göra för att påverka dessa saker, med en liten passus att man skall kritisk granska budskap och normer i medierna. Läroböckerna avspeglar i mycket detta: det ta om vikten av sömn, kost, motion, varför man skall vara försiktig med alkohol och tobak, osv. Däremot så står det ofta mycket lite om det faktumet att många av de ohälsokällor som ökar mest är stressrelaterade, och att den stressen är systemisk, den orsakas till stor del av sådant som otryggheter i arbetsliv, boende och sjukvård1. Och vi vet även att stress leder till en ökad psykisk ohälsa2. Även det som man kan uppfatta som ett individuellt val, som t.ex. kostval, är saker där samhället kan gå in och påverka. Till exempel har sockerskatter faktiskt visat sig ha en positiv effekt på sockerkonsumtionen och därmed folkhälsan34.

Individen skuldbeläggs, och samhället friskrivs från ansvar

Riskerna med detta är att individen skuldbeläggs, och att eleven riskerar att ges intrycket av att det är en individuell moralisk svaghet att t.ex. drabbas av övervikt, diabetes typ II eller utbrändhet. Forskare har studerat läroböcker och elevers attityder, och visat att detta leder till att de har en passivt pessimistisk syn: “det kommer att gå åt helvete, och det går inte att göra något åt det”1.

Är detta ett problem? Är det upp till skolan att uppmuntra ungdomar att se sig själva eller samhället som ansvariga för deras hälsa respektive ohälsa? Min personlig syn på den frågan är att man måste lära eleverna att de har ett eget ansvar, att de har möjlighet att fatta egna beslut, men att detta sker i en kontext av samhället runt omkring dem. De styrmedel som samhället förfogar över kan vara ett bra verktyg – bland många andra – för att stödja en friskare befolkning. Och ingen tjänar på ökad ohälsa: även om vi lever längre och till stor del är friskare än tidigare generationer är det inte gratis. Om vi skall fortsätta att bli friskare måste både samhälle och individ ta sin del av ansvaret.


Källor

  1. Ohälsa en fråga om moral enligt skolböckerna Forskning.se https://www.forskning.se/2018/04/13/ohalsa-en-fraga-om-moral-enligt-skolbockerna/  2

  2. Åsberg, M, Tom Grape, Ingvar Krakau, Åke Nygren, Margareta Rodhe, Anders Wahlberg, Peter Währborg. Stress som ­orsak till ­psykisk ohälsa. Läkartidningen 2010, nr 19. http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=14349 

  3. The Lancet Diabetes & Endocrinology Sweet success: will sugar taxes improve health? The Lancet Diabetes & Endocrinology, Elsevier, 2017, 5, 235. https://doi.org/10.1016/S2213-8587(17)30070-0 

  4. Davey, Melissa Sugar tax: why health experts want it but politicians and industry are resisting The Guardian 10 januari 2018. *Sugar tax: why health experts want it but politicians and industry are resisting https://www.theguardian.com/australia-news/2018/jan/10/sugar-tax-why-health-experts-want-it-but-politicians-and-industry-are-resisting