Antarktis istäcke smälter underifrån, vilket pekar på att dess bidrag till höjningen av havsytan kommer att öka.

Antarktis isar innehåller 26.5 millioner km3 is, vilket är 61% av allt färskvatten på jorden. Det finns beräkningar på att om all den isen smälter kommer havsytan att stiga med 58,3 m (i jämförelse ger Grönland enbart en höjning på 7,36 m)1. Dock måste man påpeka att inte ens de mest pessimistiska bedömningarna av klimatförändringarna pekar på att Antarktis isar totalt skulle smälta, men även en mer modest höjning av havsytan kommer att påverka oss kraftigt. Redan har havsytan stigit med närmare 9 cm sedan 1993, och med 20 cm sedan 18702. De beräkningar som gjorts pekar på mellan 20cm och 2 m, beroende bland annat på hur de framtida utsläppen av växthusgaser ser ut3.

Uppifrån ser dock Antarktis tämligen orört ut. Men under isen har stora mängder is smält, och detta pekar på att de tidigare beräkningarna för havshöjningen kan ligga i underkant4. Forskarna använde satellit-data för att avgöra var isens nederkant mötte havsbotten (“grounding line”), och kunde så se hur denna flyttats5.

Illustration av grounding line vid Antarktis
istäcke
(Bilden länkad från National Geographic)


Källor

  1. “Calculating glacier ice volumes and sea level equivalents”, AntarcticGlaciers.org. http://www.antarcticglaciers.org/glaciers-and-climate/estimating-glacier-contribution-to-sea-level-rise/ 

  2. “Sea Level”. NASA Global Climate Change. https://climate.nasa.gov/vital-signs/sea-level/ 

  3. “UNDERSTANDING SEA LEVEL Projections”. NASA Earth Data. https://sealevel.nasa.gov/understanding-sea-level/projections/empirical-projections 

  4. Jonathan Watts “Underwater melting of Antarctic ice far greater than thought, study finds” The Guardian, 2 April 2018. https://www.theguardian.com/environment/2018/apr/02/underwater-melting-of-antarctic-ice-far-greater-than-thought-study-finds 

  5. Konrad, H.; Shepherd, A.; Gilbert, L.; Hogg, A. E.; McMillan, M.; Muir, A. & Slater, T. Net retreat of Antarctic glacier grounding lines Nature Geoscience, 2018. doi:10.1038/s41561-018-0082-z