Det är väl dokumenterat att människans jakt påverkar bytesdjuren på många sätt, nu är det även dokumenterat att jaktregler kan göra det.

Man vet sedan länge att vi – på i grunden samma sätt som andra rovdjur – påverkar våra bytesdjur: det enda som är ovanligt med människans predation är att vi skapar en jämfört med andra rovdjur snedvriden selektion. Vi selekterar normalt djur för att bli mindre och para sig i yngre ålder. Nu har man visat att även jaktregler påverkar djuren.

Svensk jakt på björn är strikt reglerad, och en regel säger att hona med ungar inte får skjutas (en hona utan ungar har en fyra gånger så stor risk att bli skjuten som en med ungar). Nu har en forskargrupp visat att detta har skapat en selektion för björnhonor som behåller ungarna hos sig längre. Mekanismen är enkel: om honan behåller ungarna längre tid är hon också till stor del fredat sig från jakt, och då jakt är en av de största dödsorsakerna hos björn i Sverige ger detta en relativt stark effekt på honornas beteende.

Nu tror ingen att björnhonorna medvetet har lagt om sina livspussel, men däremot har den andel som behåller ungarna hos sig längre en fördel, och detta ger med tiden ett kraftigt utslag.