De senaste decennierna har vi sett en snabbt ökande förlust av biodiversitet. Detta är oroande av många skäl, både ekonomiska, och för vårt välmående.

Vad är biodiversitet

På jorden finns det idag någonstans mellan 3 och 1 miljard olika arter. Ok, vi har troligtvis lite bättre koll än så, de flesta bedömningar håller sig mellan 3 och 10 miljoner arter, möjligen många fler vart efter vi börjar kunna artbestämma mikroorganismer ordentligt. För några år sedan försökte en forskargrupp analysera detta bättre, och kom fram till en siffra på ca 8,7 miljoner eukaryoter (man har uppskattat att vi ännu inte känner till 90% av arterna i haven). Andra har försök att analysera antalet mikoorganismer, och kommit fram till upp till att de kan uppgå till en miljard (1012) olika arter. Vet vet alltså att det är stora antal, och att vi inte vi faktiskt inte vet exakt hur många arter det finns på jorden.

Detta pekar på en enorm variation, och det är vad biodiversitet är: helt enkelt hur stor variationsrikedomen är bland arter på jorden. Både i antalet arter, och variationen bland arter (tänk dig att det bara fanns pudlar och taxar, och inga andra hundraser)

Varför är biodiversitet viktig?

Ekosystem är inte osårbara, de är intrikata nätverk av sinsemellan beroende arter, där förlust av en nyckelart som havsutter eller sälg ger långtgående effekter på många andra arter, och till och kan till och med utradera hela ekosystem.

Forskare larmade nyligen om att biodiversitetsförlusten är ett lika stort hot som klimatförändringarna. Och värdet för oss är enormt: bara insekternas pollinering av våra grödor har värderats till 217 miljarder dollar, och WHO har uttryckt en oro över konsekvenserna för vår hjälsa Tillsammans leder detta till att vi helt enkelt inte har råd att ignorera förlusten av biodiversitet.

När man tar hänsyn till förluster ekosystemtjänster är det helt enkelt för dyrt och kortsiktigt att inte ta hänsyn till hur viktigt biodiversitet är för oss.

Hur vet vi att den försämras?

Forskare har studerat insekter i olika delar av Europa, och sett att 75% av insektspopulationerna försvunnit på mindre än 30 år i Tyskland. Andra grupper har sett att antalet fåglar i Frankrike har minskat kraftigt. Och den svenska rödlistan listar ett stadigt ökande antal arter som vi vet är starkt hotade, som riskerar att dö ut. Och det vi känner till är med stor sannolikhet bara toppen på isberget

Och nyligen dog den sista hanen av arten vit noshörning, och dömde därmed arten till utrotning. Kanske inte just den arten är livsviktig för det afrikanska ekosystem, men för varje art som försvinner minskar det globala ekosystemets resiliens lite.

Har den inte försämrats tidigare, under livets utveckling?

Vi har haft minst 5 stora massutdöenden på jorden, och vi befinner oss just ju i en till, en sjätte som brukar kallas antingen för holocen eller antropocen. Det sista namnet syftar på den bakomliggande orsaken: människan. De tidigare massutdöendena har i stort varit långsamma händelser, som har tagit tusentals eller tiotusentals år, och då har livet haft tid på sig att anpassa sig, arter kan migrera till mer gynnsamma klimatzoner, det naturliga urvalet kan ge anlag som ger överlevnadsmöjligheter i den nya världen en chans att öka i populationerna. Men i antropocen går det snabbt, på bara några decennier minskar populationerna, och antalet arter, drastiskt. Enligt en del studier är förlusterna snabbare än efter meteroritneslaget som utrotade de flesta av dinosaurierna.

Orsakerna är ofta stora och tysta: allt mer mark på jorden är jordbruksmark, skogar och djungler huggs ned, en allt större del av alla djur på jorden är våra husdjur, invasiva arter för med sig sjukdomar och konkurerar ut inhemska och klimatförändringara hotar fortlevnaden för många arter.

Och även om massutdöenden är en naturligt aspekt av livets utveckling så är vi sårbara, på samma sätt som alla andra. Vilken art är nyckelarten för vår överlevnad? Potatis? Ris?

Så problemet är inte att arter dör ut, det är en ständigt pågående process, men att de gör det i en rasande takt, och att vi sitter mitt i det.

Vad kan vi göra åt det?

Detta är det svåra., I en del fall har vi en bra ide på vad som ligger bakom, men i många fall är det inte ordentligt klarlagt. Men vi vet en hel dem om vad vi i allmänhet kan göra som hjälper

Om vi inte slutligen vill uppleva den tysta vår som Rachel Carson skrev om måste vi agera. Och det innan det är för sent.