Forskare använder DNA-teknk för att hitta nya arter dolda bland kända.

Om du följer nyheterna har du kanske läst att man för några år sedan upptäckte att det inte fanns en art av späckhuggare, utan flera? Och att nyligen insåg man att det finns inte mindre än fyra arter av giraff? Vad är det som händer, och vad är en kryptisk art egentligen? Och du kanske har läst om Kiwifågelns olika arter?

Vad är en art, egentligen?

Hur vet du att den du träffar är en människa? För oss är det ganska enkelt, vi ser ut, klär oss och uppför oss på ett sätt som inte egentligen lämnar utrymme för några misstag på den punkten: ingen av oss har minnen av att av misstag dejtat en gorilla eller en schimpans. Men, svara snabbt nu, hur vet du vilken art av elefant du ser på en djurpark (det finns två arter av afrikanska elefanter: skogselefant och savannelefant)? För en annan elefant är det med all sannolikhet enkelt, den andra elefanter ser i och för sig tämligen lika ut, men den luktar och beter sig “fel” för att vara en möjlig partner. Vi har helt enkelt för lite insikt för att säkert med blotta ögat kunna avgöra om två individer är en eller två arter. Modern DNA-teknik gör det dock möjligt att besvara frågan med större säkerhet.

Vid första ögonblicket kan detta med art tyckas enkelt, men verkligheten skiljer sig från det vi tycker. När Linné först gav arterna sina vetenskapliga namn var det utseendet (särskilt på t.ex. blommornas könsdelar) som han gick efter. Men i den moderna biologin använder man en mer förfinad definition: en art är en grupp som är genetiskt isolerad från andra grupper. och för att avgöra detta måste man studera hur en grupps DNA skiljer sig från andra, liknande grupper.

Späckhuggare, lika men olika

Om vi tittar på späckhuggaren så ser de tämligen lika ut, svarta med vita fält, osv. Men de har olika födovanor, och deras sociala nätverk verkar inte överlappa. Men samma sak kan man säga om många olika grupper människor i din omgivning. Känner du lika många bikers som emos? Frikyrkliga scouter som yogautövande veganer? Men det gör er inte till olika arter. Med hjälp av DNA kan man lätt avgöra att bikern och yoga-veganen är samma art (ifall nu någon skulle betvivla detta), och samma sak gäller vilda djur.

Späckhuggaren visade sig tillhöra flera olika arter, med klart olika DNA i sina mitokondrier (dessa ärv bara på mödernet, så de är en bra markör på släktskap). SÅ här ser det ut för späckhuggarna: typ A lever i ute i de stora världshaven. Typ B lever i Antarktis och lever på marina däggdjur (t.ex. sälar som vilar på iskanten), medan typ C lever på fisk och jagar under Antarktis istäcken. Och så finns det en fjärde grupp som lever i nordöstra Stilla havet och lever på havslevande däggdjur. Den senare är den mest särpräglade arten, och de delade sig troligen från de övriga redan för 700 tusen år sedan.

Giraffer: minst fyra olika arter

Nyligen publicerades en studie där man testat DNA från giraffer. Egentligen borde giraffer vara ett typexempel på ett djur som är en art: de är mobila och borde därför kunna para sig i vilt tillstånd, och därmed hålla ihop arten, men DNA-resultaten är tydliga: de fyra olika grupperna skiljer sig ungefär lika mycket som brunbjörnar och isbjörnar. och resultaten tyder på att det till och med kan vara fler grupper med liten eller inget genetiskt utbyte.

Kryptiska arter

Hela det här fenomenet kallas för kryptiska arter, arter där det är svårt att avgöra för utomstående (läs: människor) om det rör sig en eller flera arter. Och när DNA-tekniken börjar användas mer och mer lär vi träffa på fler liknande fall.

Läs mer