Du har säkert lärt dig att generna kodar för proteiner, och att en människa har ca 20 tusen gener. Då skulle man lätt kunna tro att vi även kan tillverka 20 tusen olika proteiner, alltså en gen för varje protein. Men forskningen sedan den upptäckten genererade 1941 års Nobelpris, och idag vet vi att många gener kan ligga bakom mer än ett protein.

Hur går det till?

För att förstå det kan vi gå till ett annat Nobelpris, det 1977. Då fick Roberts och Sharp priset för att de upptäckten att gener är uppdelade i flera segment. Detta är de introner och exoner som du säkert kommer ihåg från genetiken∴ när det finns gap (introner) mellan de kodande segmenten (exoner) i vårt DNA: när cellen bygger ett mRNA klipps intronerna bort, och exonerna splitsas ihop. Genom att kombinera olika segment kan cellen bilda olika proteiner, med drastiskt olika funktion. Det mest extrema exemplet man hittat är en gen hos bananflugan, där en enda gen kan ge upphov till över 38 000 olika proteiner. Och dessa proteiner kan vara mycket olika: studier har visat att en femtedel av sådana “syskon-proteiner” inte har någon del av sin struktur gemensamt. Och i många fall används dessa proteiner även till helt olika saker i cellen.

Kanske ligger detta bakom de olika typerna av celler i din kropp?

Kanske är det så att cellen använder denna variationsrikedom till att differentiera olika typer av celler. En cell i lungorna har samma gener som en cell i huden eller levern, men de tillverkar i många fall helt olika proteiner: kanske är det så att olika celler företrädelsevis tillverkar olika varianter av protein från en och samma gen.