Hur ser du skillnad på en huggorm och en hasselsnok?


(Bild av Staffan Kyrk)

(Bild av Piet Spaans)

 

Zick-sack ränder på ryggen? Båda har det. Triangulärt huvud? Hasselsnoken kan ändra form på huvudet så att den liknar en huggorms.

Varför liknar den ofarliga hasselsnoken den giftiga huggormen? För att få svaret  på den frågan måste du tänka dig in i rollen som rovdjur som gärna äter ormar. En snok är ett bra byte, den är ofarlig, medan en huggorm är mer riskabel: lyckas den bita dig finns risken att du dör. Resultatet blir att rovdjuren lär sig att låta huggormarna vara ifred.

Men mitt bland de giftiga huggormarna gömer sig hasselsnoken. Den är inte giftig, men ser ut som den giftiga huggormen. Detta kallas för batesisk mimik, när ett djur försöker bli misstaget för en annan, farlig art. Det kan ta sig många olika former i naturen, från flugor som ser ut som getingar  till bläckfiskar som låtsas vara en giftig havsorm. Men det finns två potentiella problem för en art som  använder sig av batesiskt mimik.

Det första problemet är att rovdjuren ofta blir bättre och bättre på att se skillnaden (vilket är vad som driver djuret till att bli mer och mer likt djuret det efterliknar). Det andra är svårare att överkomma. Om det dolda djuret inte är i minoritet kommer rovdjuren inte att lära sig att undvika det. Det är det senare som håller på att hända på Åland.

Dels så har människor en tendens att döda huggormar, och då slinker många hasselsnokar som bara är farliga för nöss och sork med. Dels så håller hugormarna på att minska på Åland, och nu är hasselsnokarna den vanligare arten.  För att rädda hasselsnoken — som är utrotningshotat — måste man även rädda huggormen.  Man måste alltså skydda båda arterna, och hjälpa båda att klara sig bättre för att kunna skydda den ena.