Forskare har uppskattat antalet arter på jorden till ca 8,7 miljoner. Detta påverkar också hur vi ställer oss till, och hanterar massutdöenden orsakade av mänsklig aktivitet.

I ett par år sedan kom det an artikel i tidskiften PLoS Biology där författarna använde en ny metod för att försöka uppskatta det totala antalet eukaryota arter på jorden. I samband med det skrevs det en kortare ”primer” med titeln ”Why Worry about How Many Species and Their Loss” som tog upp just det här med antalet arter och biodiversitet Den är på engelska, men är faktiskt inte särskilt svårtillgänglig, så ta gärna en titt på den.

I artikeln tar författaren först upp det där med att vi vet exakt hur många böcker som finns i världens största bibliotek, men vi har ingen aning om hur många arter som lever på jorden. Vi har namn på ca 1,5 miljoner eukaryoter, men vi är inte ens säkra på om den siffran stämmer (det är troligt att samma art har fått två olika namn av två olika forskargrupper, troligtvis har detta hänt många gånger). Och uppskattningar av det verkliga antalet varierar mellan 3 och 100 miljoner. En forskargrupp kom på ett nytt och ganska elegant sätt att uppskatta antalet arter, och kom fram till att de borde finnas ca 8,7 miljoner arter på jorden, varav ca 2,2 miljoner i havet och resten på land.

Men samtidigt som forskarna namnger ca 15000 arter varje år så är det fler arter (en del uppskattningar säger ca 30000/år) som dör ut. Och takten som arter dör ut ökar hela tiden (titta på grafen på http://www.whole-systems.org/extinctions.html).

Frågan är om det gör någon praktisk skillnad för oss människor att vi förlorar arter i den här otroliga takten. Massutdöenden är inte något nytt i jordens historia, vid flera tidigare tillfällen har stora delar av de levande organismerna dött ut, men bara några miljoner senare har det funnits fler arter än det fanns förut. Men för de arter som genomlever en sådan här massutdöendeperiod är det katastrofalt, och ingen vet i förväg vilka arter som kommer att klara sig och vilka som kommer att dö ut.

Ett exempel där en nyupptäckt art på kort tid kom till människans nytta finns i riset. På 1970-talet hittade en biolog som studerar riset (Yuan Longping) en ny variant av riset, som när det korsades med existerande varianter gav 30% högre avkastning.

Det finns alltså enkla, lättförståeliga skäl till att vi kan dra stor nytta av att veta mer om vilka arter som faktiskt lever på jorden. men klockan tickar, och varje art som dör ut är för evigt borta.