Har du någonsin funderat över att blommor och frukter ofta är vackert färgade, men aldrig skimrande glittriga som t.ex. en del insekter och fåglar kan vara? Det normala bland växterna är att de producerar pigment, färgämnen, som ger dem deras färg (detta är också anledningen till att blommor och blad tappar färgerna över tiden). En fjäder eller insektsvinge däremot kan behålla sina fina färger i många, många år (det finns till och med glittriga fossiler); i djurvärlden använder många sig av molekylära strukturer som ger just en färgad glittrig effekt. Tills nyligen trodde man att inga växter använde sig av det tricket.

Men så började man studera en afrikansk växt vid namn Pollia condensata, och såg att de inte bara använde samma knep som djuren gör, utan gjorde det bättre. Växten använder sig av staplade lager av cellulosa, arrangerade precis så att det bildas interferens mellan ljusvägorna. Och genom att olika celler har olika avstånd mellan lagren beter sig ljuset lite olika, och frukten ger ett ”pixelerat” intryck.

Men varför? Frukten är inte bra att äta, bara en torr kapsel full av frön. Men det finns en annan växt i området som bildar blåa köttiga frukter. Genom att vara finare och blåare än ”originalet” lurar Pollia condensata fåglar att hugga in på de trista, näringsfattiga frukterna, utan att behöva ödlsa energi på att bygga ett saftigt näringsrikt fruktkött.

Källa