På Forskning och Framstegs blogg skriver Jacob Löndahl om hur kristendomens syn på den bibliska skapelseberättelsen ändrats under två tusen år. Han lutar sig starkt på en essä skriven av en professor Joseph Ratzinger år 1970, och i kort sammandrag kan man säga att de tidiga kristna tidigt insåg att skapelseberättelsen i Moseböckerna var starkt influerade av kanske främst babyloniska tankar och till och med var självmotsägande, och att man istället därför borde se dem som symboliska och mytologiska. Men under 1200-talet kom en strömning som en mer bokstavlig tolkning av bibeln, och som varade ända till mitten av 1800-talet. Ratzinger lyckas tydligen ganska väl med att förena en vetenskaplig syn på evolutionen med den gudtro som man kan förvänta sig av den man som idag är känd som Benedictus XVI.

Mot bakgrund av detta är det för en biologilärare lite skrämmande att läsa om hur en del biologilärare tydligen kapitulerat för en minoritet och lär ut en teolologisk skapeleberättelse i klassrummet, som ett likvärdigt till den naturvetenskapligt väl underbyggda evolutionsteorin. Min syn är att om man skall ta upp religiösa syner på livets uppkomst så måste man ta upp alla; från bibelns via asatrons till det flygande spagettimonstrets. Och helst inte på biologilektionerna.