Sexuell fortplantning är riskabelt och kostsamt, men det är ändå det vanligaste fortplantningssystemet för flercelliga organismer. Forskare har studerat vilka fördelar sexuel fortplantning ger djur.

Evolutionsbiologer tänker mycket på sex. Sex är nämligen lite problematiskt: det kostar att ha sex, i energi, i att ens avkomma bara till hälften bär på ens egna gener (idealet kan ju tyckas vara att inte dela med sig, utan att ens avkomma till 100% hade samma gener som en själv). Trots detta så är sexuell fortplantning regeln bland djur, med några få undantag. Varför lönar sig det sig att ha sex?

Vid sexuell fortplantning blandar sig de båda föräldrarna genom, och därmed uppstår ett antal kostnader:

  1. Hanar. Bland många arter bidrar hanarna inte med resurser för avkomman (mat, skydd, etc), och trots detta är hälften av honans avkomma — som _hon_lägger energi på — hanar
  2. Honan har bevisligen en lyckad kombination av gener (hon har ju överlevt till vuxen ålder och har fortplantat sig), men du späds dessa gener ut, häften går förlorade och avkomman har till häften en helt annat uppsättningen gener. En klar risk att den nya kombinationen är sämre…
  3. Själva befruktningen. Det kostar tid och energi att hitta en partner, och risken för att dra på sig parasiter (t.ex. könssjukdomar) eller till och med råka ut för ett rovdjur ökar.

Tanken bland biologerna har varit att man i och för sig får en stor variation av anpassning bland avkomman — från mycket dålig till mycket bra — och att på lång sikt, särskilt är urvalet varierar så ökar den större variationen som sexuell fortplantning ger chancen att några av avkomman skall klara sig bättre under de nya förhållandena. Men det har saknats bevis, experiment som klart visar att det faktiskt är så.

Nyligen har en grupp forskare testat en population av hjuldjur av en art som både kan ha sex och fortplanta sig utan sex. Vad de visade var att om förhållandena ändrades hade dessa mer sex, men om de levde under stabila förhållanden fortplantade de sig huvudsakligen asexuellt. Och de som utsatts för en förändring? Först ökade andelen sexuell fortplantning, nådde en platå, och sjönk sedan, när de anpassat sig till de nya förhållandena.

Forskarna gjorde till och med ett till experiment: de utsatt slumpmässiga individer för antingen situationer som hade en stark tendens att framkalla sexuell eller asexuell fortplantning. Då visade de att ägg från sexuell fortplantning var i genomsnitt sämre anpassade, men hade en större variation i sin anpassning jämfört med de från asexuell fortplantning.

Sammanfattnigsvis har forskarna alltså visat att det faktiskt är så att det blir mer varierad avkomma om en art har sex, vilket stödjer hypotesen att med ökad variation ökar chansen att några av avkomman skall klara nya, förändrade förhållanden.

Läs mer här.