I våra celler finns det två sorters DNA, dels vårt egen DNA som ligger i cellernas kärna (kärnDNA), dels det DNA som finns i våra mitokondrier (mtDNA). När vi fortplantar oss kommer hälften av DNA i cellkärnan på den nya individen från vardra föräldern. Men mitokondrierna är lite annorlunda. Dessa är organeller i våra celler, men var ursprungligen bakterier, och har därmed sitt eget DNA. I äggcellen finns det kanske ett tusental mitokondrier, och trots att det finns mitokondrier i spermien tycks dessa inte föras över till embryot. Vi har alltså fått alla våra mitokondrier från vår mamma. På ett sätt — kärnDNA — är vi alltså lika mycket släkt med båda våra föräldrar, men på ett annat — mtDNA — är vi endast släkt med vår mamma.

På 1980-talet undersökte man för första gången mtDNA, och har sedan dessa använt det för att jämföra hur nära släkt olika arter och underarter är med varandra. Man jämför helt enkelt de mutationer som skett i mitokondriernas DNA för de olika arterna, och kan då skapa ett släktträd och till och med uppskatta ålder på en art. Med hjälp av studier på mtDNA kom man t.ex. fram till att alla nu levande människor tycks härstamma från en kvinna som levde för ca 200 000 år sedan, och att vi inte var alltför nära släkt med neandertalarna. Men de senaste åren har vår förmåga att analysera hela kärnDNA ökat, och man har nu gjort det för ett växande antal arter. På det sättet har man t.ex. visat att vi visst är ganska nära släkt med neandertalarna (ca 1-4% av en europés genom kommer från dem).

Nu kommer vi till dagens vetenskapsnyhet. Man har länge, bland annat på grund av studier av mtDNA, ansett att isbjörnarna är ganska nära släkt med brunbjörnarna för drygt hundratusen år sedan (111-166). Teorin var att en grupp brunbjörnar delade sig från de övriga, och sedan utvecklades mycket snabbt till den högt specialiserade isbjörn vi ser idag. Delvis var detta problematiskt: en del brunbjörnar var närmare släkt med isbjörnarna än med andra brunbjörnar. På grund av detta ansåg en del av isbjörnen egentligen bara var en underart av den vanliga brunbjörnen. Men när en forskargrupp studerade kärnDNA från brunbjörnar, isbjörnar och svartbjörnar såg man ett helt annorlunda släktträd: brunbjörnarna och svartbjörnarna delade på sig för ungefär en miljon år sedan, och isbjörnarna från brunbjörnarna redan för ca 600 000 år sedan.

Släktträd för brunbjörnar, svartbjörnar och isbjörnar

(Källa)

Hur förklarar man dessa olika svar? Kom ihåg hur man ärvde mitokondrierna, bara från mamman? Om en Homo sapiens kvinna hade sex med en neadertal-man, och hennes barn växte upp och förde sina gener vidare till resten av hennes folkgrupp skulle man få just den bilden: inget spår i mtDNA, men däremot klara spår i kärnDNA. Likaså för björnarna, fortfarande så kan brunbjörnar och isbjörnar korsas, och då ibland lever i områden som gränsar till varandra, är det inte heller orimligt att tro att de ibland parat sig över artgränsen. Precis som våra förfäder för några få tiotal tusen år sedan gjorde med neandertalarna. Och det är inte enda gången i vår utveckling vi har varit vidlyftiga i vårt sexliv: det tog flera miljoner år innan vi slutade korsa oss med det som skulle bli schimpanserna.