Storspigg, Gasterosteus aculeatus

(Källa)

Storspig är trots sitt namn en ganska liten fisk (som mest ca 1 dm lång), men den är intressant om man är intresserad av evolution. Efter den sista istiden låg stora delar av skandinavien under havsytan, men vartefter landet höjdes blev storspiggar kvar i insjöar och åar som en så kallad relikt. Nu har en grupp forskare studerat dess gener, och därmed visat hur den har anpassat sig till ett liv i sötvatten.

En organisms gener styr som bekant vilka proteiner som skall bildas, och det finns två sätt som detta kan anpassas; dels genom att själva proteinerna ändras (m.a.o. mutationer), och dels genom att genernas uttryck förändras, genom att ett visst protein bildas mer eller mindre i olika vävnader jämfört med tidigare (en s.k. reglerande mutation). Just detta är en mycket intressant del av genetiken, nämligen genreglering; vilka gener används när, och i vilken utsträckning?

Tidigare har man inte vetat vilken väg som storspiggen tagit i sin anpassning till sötvatten. Genom att jämföra populationer av storspigg som lever i saltvatten och sötvatten har man fått en bättre bild av hur detta gått till. Vad man hittade var att det fanns både nya gener, men långt fler reglerande mutationer. Storspiggen går alltså båda vägarna, men till större delen är det regleringen som påverkas, inte själva proteinet. Genom att också titta på flera andra fiskar med liknande anpassningar till sötvatten så har forskarna även visat att det har skett på i princip samma sätt hos andra arter.

Läs mer i pressmeddelandet. Ännu mer finns att läsa här och i forskningsartikeln. Mer om storspiggens evolution finns här.