Ända sedan Darwins och Wallaces dagar har man undrat: varför finns det många arter på en plats, och färre på en annan? Nyligen har det gjorts en studie som visar bättre på vilka faktorer som verkar styra.

doi:info:doi/10.1371/journal.pbio.1001294.g001
Biologisk mångfald bland landlevande ryggradsdjur i 32 olika regioner. Färgerna indikerar artrikedomen (mörkgrönt minst, mörkrött mest).
(doi:info:doi/10.1371/journal.pbio.1001294.g001)

Vad de fann var att det var ganska komplext, men att om man vet antalet arter i en region kan man förklara 30-60% av variationen lokalt i ett område. Om man tar några till variabler (hur länge bioregionen har funnits, storlek, produktivitet och temperatur) kan man förklara 80% av veriationen i biodiversitet. Här uppe i Norden, med mindre än 10000 år sedan den sista istiden, lite begränsade arealer (Skandinavien är ju ganska litet jämfört med en hel kontinent), ett kallt klimat och en produktivitet som är vida lägre än den i en djungel så är det alltså naturligt att ha en låg biodiversitet.

Vad har man för nytta av att veta detta? Under den jorden existerat har det inträffat fem stora massutrotningar, när en ansenlig del av arterna dött ut, och just nu är vi inne i en sjätte, denna gång inte orsakad av naturliga klimatförändringar eller meteoriter utan av oss människor. Och om vi förstår vad som driver biodiversitet så har vi förhoppningsvis bättre verktyg att mildra effekterna av denna massutrotning. Vilket gagnar oss själva lika mycket som det gagnar den globala biosfären.

Länk