Ända sedan Darwins och Wallaces dagar har man undrat: varför finns det många arter på en plats, och färre på en annan? Nyligen har det gjorts en studie som visar bättre på vilka faktorer som verkar styra.
 |
|
Biologisk mångfald bland landlevande ryggradsdjur i 32 olika regioner. Färgerna indikerar artrikedomen (mörkgrönt minst, mörkrött mest). (doi:info:doi/10.1371/journal.pbio.1001294.g001) |
Many pollutants reach us by way of the atmosphere, and they end up affecting us and the environment in many different ways. We release a number of toxic compounds into the atmosphere, such as PAHs, CFCs, particulate matter and tropospheric ozone (sometimes called ground-level ozone).
Läs mer
I Sverige producerar vi ungefär 463 kg sopor per person och år. Vad händer med de soporna?
En hel del av soporna återvinns, t.ex. 72% av all metall tas till vara och återvinns. Det finns däremot sopor som vi är sämre på, kanke främst plast (bara drygt 30% återvanns 2009). Skälet till att metall återvinns så mycket är att att det är relativt lätt att sortera ut ur blandade sopor. Plast har problemet att plast kan vara så många olika ämnen, och vart och ett av dem behöver återvinnas separat, och därför hamnar mycket av plasten i deponi eller möjigen förbränning). På Sopor.nu kan du lösa mer om hur vi återvinner olika typer av avfall.
Läs mer
På Forskning.se bloggar Mattias Öberg om varför det kallas för växtskyddsmedel när man sprutar det över en åker, men ett miljögift när det finns i miljön. Tänkvärt!
Läs inlägget
Först poluretanplast. Poluretanplast är mycket vanligt i vår omgivning, och den är mycket praktisk till det mesta (undrar vilken andel av allt i Dollarstore är tillverkat av denna plast?). Problemet är att den inte går att återvinna på ett vettigt sätt. Fast nu har man hittat en svamp i amasondjungeln som faktiskt gör det. Och den kan göra det i syrelösa miljöer, t.ex. i botten på ett stort sopberg. Kanske man kan göra något åt all den plast som finns i stora soptippar (I Sverige bränner vi det mesta vi inte återvinner, men i andra delar av världen läggs allt på hög).
http://www.fastcoexist.com/1679201/fungi-discovered-in-the-amazon-will-eat-your-plastic
http://gizmodo.com/5880768/amazonian-mushroom-eats-indestructible-plastics
Sedan metykvicksilver.
Metylkvicksilver är kanske den formen av kvicksilver som är farligast för minjön, som ren metall är den inte lika farlig som när den är bunden till en metan-molekyl, för i den formen tas den lättast upp i levande organismer.
(en kol, tre väte, och så en gigantsk kvicksilverjon, bilden från wikipedia)
Nu har en forskare vid Sveriges Landtbruksuniversitet visat att alkärr faktiskt bryter ned metylkvicksilver, särskilt om där finns större öppna vattenytor. Detta är till stor hjälp när man skall återställa våtmarker, då kan man prioritera just denna typ av våtmarker, och därmed minska den farligaste typen av kvicksilver i miljön (själva kvicksilvret är ju svårare att bli av med).
Rubriken är kanske en aning överdriven, men i mycket är den sann. När Rachel Cason bok ”Tyst vår” (Silent Spring i original) kom ut 1962 startade den en hetsig debatt. På ena sidan fanns föresprpåkare fölr industrin och vissa myndigheter, som bara såg gott i de nya ämnenas roll i kampem mot skadeinsekterna. På andra sidan fanns alla som oroade sig för det de såg hända. Fåglar dog, fåglar lade ägg med skal som var så sköra att de gick sönder i samband med ruvningen, osv.
Resultatet blev att vi idag är mycket, mycket mer medvetna, att alla inser att de här ämnena i slutänan har en effekt även på oss.
Länkar:
Två tidningsartiklar om henne och hennes bok:
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/rachel-carson-tyst-var
http://www.fof.se/tidning/2012/1/darfor-smutskastas-fortfarande-tyst-var
En blogg som tar upp frågan om hur man skall se boken så här i backspegeln, närmare 50 år senare.
http://haraldcederlund.blogspot.com/2007/10/skulle-rachel-carson-ha-skrivit-tyst-vr.html
Miljögifter finns överallt omkring oss, och påverkar givetvis oss när vi får dem i oss.
Hur kommer de ut i miljön? Tja, lättast är att säga; på alla möjliga vis. År 1976 upptäcktes det att företaget BT Kemi grävt ned 800 tunnor giftigt avfall mitt i samhället Teckomatorp. Det var helt enkelt billigare och enklare att gräva ned dem än att ta hand om dem på korrekt vis. Samma år skedde en industriolycka och en fabrik i Soveso släppte ut kilogramvis med dioxin i luften. Inom några dagar hade man hittat över 3000 döda djur och ca 80 000 djur fick nödslaktas. Över 400 personer visade sig ha fått klorakne. 
De flesta miljögifter kommer dock ut i miljön mer gradvis. Kvicksilver användes länge i tandfyllningar med amalgam, i vissa färgpigment, och som en förorening i stenkol som förbränns. Resultatet är att svenska sjöar har en hög halt med kvicksilver, och att man egentligen inte skall äta så några större mängder svensk insjöfisk, och i många fall (t.ex. kvinnor som planerar att skaffa barn snart eller är gravida) helst inte alls.
Och i och med att vi går över till lågenergilampor så finns det en risk att utsläppen ökar igen: varje lågenergilampa innehåller nämligen lite kvicksilver. Så det är mycket viktigt att se till att dessa inte hamnar i soporna.
I leksaker och andra plastföremål finns det ofta ftalater. De är iofs förbjudna i t.ex. leksaker, men ibland bryts det mot reglerna.
Kläderna du köper i handeln innehåller mer än det som står på etiketten, till exempel antibakteriella medel, azofärgämnen, bromerade flamskyddsmedel och olika giftiga eller allergiframkallande metaller.
På tal om metaller, på senare år har man börjat tillsätta silver i allt möjligt (t.ex. i kylskåp, tandborstar, kläder, skärbrädor eller madrasser) där man vill undvika bakterietillväxt Men silverjoner är miljöfarligt, och blir kvar länge i miljön. Så om etiketten antyder att varan är behandlad för att t.ex. undvika dålig lukt så vet du vad det beror på.
På tal om skärbrädor: ofta hör man att en plastskärbräda är mer hygienisk. Men sanningen verkar vara att de i trä har mindre bakterietillväxt i verkligheten. När plasten är ny är den bättre, men den blir snabbt fylld med skåror från kniven, och där frodas bakterierna. I träet ”läker” skårorna mer, och miljön tycks även på annat vis vara sämre för bakterierna.
Och ofta är ju kläderna och skorna impregnerade mot smuts och väta, vilket ju låter bra. Men ibland är det inte så bra, när de är impregnerade med miljöfarliga perfluorerade ämnen. Kanske är det dags för oss konsumenter att protestera och rösta med plånboken (m.a.o. inte köpa de varorna)?
Kort sagt, din vardag är fylld av olika kemikalier, och inte alla är nyttiga att bli utsatt för.
I somras kom det an artikel i tidskiften PLoS Biology där författarna använde en ny metod för att försöka uppskatta det totala antalet eukaryota arter på jorden. I samband med det skrevs det en kortare ”primer” med titeln ”Why Worry about How Many Species and Their Loss” som tog upp just det här med antalet arter och biodiversitet Den är på engelska, men är faktiskt inte särskilt svårtillgänglig, så ta gärna en titt på den.
Läs mer
Just nu bara lite länkar om biologisk mångfald. Mina lektionsanteckningar dyker snart upp på webben de med.
Om försurningen har det skrivits mycket, men mycket kort kan man
sammanfatta några viktiga punkter:
Sedan har vi lite länkar. SLU har skrivit en del bra
här.
En forskare på Chalmers i Göteborg har skrivit om försurningen.
Givetvis har även Naturvårdsverket skrivit om försurningen.
Här har några på Mitthögskolan lagt ut ett enkelt självtest om försurningen. Faktum är att hela paketet är bra om man vill läsa sammanfattningar om olika miljöproblem.
