Havsuttrar: en nyckelart som påverkar hela ekosystemet

I många ekosystem finns det nyckearter, det vill säga arter som påverkar många olika arter i ekosystemet. Ett bra exempel på detta är havuttrar. Du har säkert sett dem på bild:

Källa: Wikipedia

Du har säkert också hört talas om övergödning, t.ex. när gödningsämnen från jordbruk rinner ned i en älv som sedan rinner ut i havet. I Califrnen finns det en flod som rinner ut i ett sund. Eftersom mängden gödningämnen som rinner ut ökat drastist de senaste 100 åren borde sunded vara en enda övergödd gröt av alger. Men inte. Forskare frågde sig varför, och svaret viade sig vara havsuttrar. Under en lång period var dessa sällsynta (de jagades hårt för sin fina päls), och under den tiden var sundet hårt drabbat av övergödning och medföljande algblomningar. När havsuttrarna återvände ändrades bilden, och nu vet man varför.

En havsutter äter stora mängder skaldjur, i Ellkhors Slough specialiserade se sig på krabbor (upp emot 400000 per år i Elkhorn Slough). Krabbor i sin tur lever till stor del av sniglar och tånglöss. Dessa i sin tur lever på alger. Alltså, genom att havuttrarna håller krabborna i schack ökade antalet sniglar och tångräkor, och därmed kunde inte algerna ta över.

Läs mer.

Hur långt kan en isbjörn simma?

Svaret tycks vara åtminstone 35 mil. Genom att följa isbjörnar som var märkta med kragar med GPS och sändare. Ungefär en tredjedel av björnarna simmade ca 5 mil eller längre, och 50 av dem simmade minst 15 mil.

Detta är av intresse för att bevara isbjörnen: i och med den globala uppvärmningen får de allt svårare att hitta isflak att vila på under sina färder. Nu har vi en bättre bild av hur långt de kan simma, och kan därmed lite bättre förstå hur och om de kan klara en minskning av isen. Nyligen har det visats att isbjörnarna kanske existerat i 600 000 år, vilket innebär att de genomlevt både flera istider och flera varmare perioder. Kanske finns det hopp för isbjörnens framtid?

Har vi skog i Sverige?

Frågan är faktiskt inte så dum som det låter. Vi har ganska så många träd i Sverige, men hur mycket skog har vi? Nej, inte planterad skog, med alla träd i mer eller mindre raka rader, alla lika gamla. Riktig skog, som den John Bauer placerade Tuvstarr i:

Tuvstarr

Svaret är: inte särskilt mycket, knappt någon. I DN har Maciej Zaremba startat en serie artiklar om den genomgripande förändringen som de svenska skogen håller på att gå igenom. Här hittar du del 1, del 2, del 3, del 4 och en femte och sista delen.

Tänk på vad du lärt dig om ekologi: den nya ”skogen” är artfattig, glesare och har en begränsad livslängd (ca 70 år till nästa kalhygge). I denna nyskog trivs inte fåglarna lika väl som i den gamla urskogen, med täta snår som gav skydd mot rovfågel. Utan gammal död ved trivs inte många mossor, lavar och insekter (och nej, alla insekter är inte av ondo ens för produktionsskogen, med ett mer blandat bestånd av insekter får man inte stora explosioner av enstaka arter, som t.ex. granbarksborren. Och med flera sorts träd i skogen så drabbas inte alla träden av en och samma parasit. Och den tätare naturskogen klarar stormen bätte än den glesare produktionsskogen. Utan gammla träd med hål i hittat inte ugglor och många andra fåglar boplats.

Vad som sker nu, med omvandlingen från skog till nyskog, är inget vi kan åtgärda enkelt och snabbt. Det tar hundratals år för för en skog att bli en riktig naturskog. Och snart är den sista storskogen borta, och allt vi har är granåkrar. Var det det vi vill ha?

20120507: lade till en länk till del 3 i artikelserien.
20120509: lade till en länk till del 4. Ett tillägg av Maciej Zaremba.

En debattartikel om klimatpåverkan av kalhyggen (sammanfattning: ett kalhygge släpper ut stora mängder koldioxid under flera år).

Hur påverkar din laxkotlett miljön?

Vad händer med ekosystemen långt bort när människan ”skördar” t.ex. lax? En grupp forskare studerade effekterna på grizzlybjörnar av laxfiske. Nu lever inte våra björnar i någon större utsträckning på lax (det är om inte annat ont om lax i våra utyggda älvar), men undersökningen illustrerar ett problem som säkert i andra former förekommer också här.

Grizzly med en lax
(Källa)
Läs mer

Storspigg och anpassning till sötvatten

Storspigg, Gasterosteus aculeatus
(Källa)

Storspig är trots sitt namn en ganska liten fisk (som mest ca 1 dm lång), men den är intressant om man är intresserad av evolution. Efter den sista istiden låg stora delar av skandinavien under havsytan, men vartefter landet höjdes blev storspiggar kvar i insjöar och åar som en så kallad relikt. Nu har en grupp forskare studerat dess gener, och därmed visat hur den har anpassat sig till ett liv i sötvatten.

En organisms gener styr som bekant vilka proteiner som skall bildas, och det finns två sätt som detta kan anpassas; dels genom att själva proteinerna ändras (m.a.o. mutationer), och dels genom att genernas uttryck förändras, genom att ett visst protein bildas mer eller mindre i olika vävnader jämfört med tidigare (en s.k. reglerande mutation). Just detta är en mycket intressant del av genetiken, nämligen genreglering; vilka gener används när, och i vilken utsträckning?

Tidigare har man inte vetat vilken väg som storspiggen tagit i sin anpassning till sötvatten. Genom att jämföra populationer av storspigg som lever i saltvatten och sötvatten har man fått en bättre bild av hur detta gått till. Vad man hittade var att det fanns både nya gener, men långt fler reglerande mutationer. Storspiggen går alltså båda vägarna, men till större delen är det regleringen som påverkas, inte själva proteinet. Genom att också titta på flera andra fiskar med liknande anpassningar till sötvatten så har forskarna även visat att det har skett på i princip samma sätt hos andra arter.

Läs mer i pressmeddelandet. Ännu mer finns att läsa här och i forskningsartikeln. Mer om storspiggens evolution finns här.

Artrikt och instabilt, artfattigt och stabilt?

I din lärobok står det att ekosystem med många arter (artrika) är mer stabila än de med få arter. Nu har det kommit en svensk studie som tyder på att det kanske inte alltid stämmer. Studien är gjord på så sätt att man skapade modeller för olika ekosystem, och såg hur de påverkades av förändringar.

Vad de såg var att i ett artrikt ekosystem, som ett korallrev eller tropisk regnskog finns det ett stort antal arter, men ganska få individer av varje art. Om man därtill lägger att många primärkonsumenter är specialister, och att även sekundärkonsumenterna ofta är det, så förstår man bakgrunden. När en klimatförändring (eller något annat som ändrar betingelserna) inträffar så riskerar ett antal producenter, m.a.o. gröna växter, att dö ut (få individer av varje art), och de växtätare som är knutna till dessa drabbas då hårt. Och när en eller flera växtätare försvinner drabbas även de rovdjur som lever av dessa. I ett ekosystem med få arter är alla mer eller mindre generalister, och klarar sig då bättre när det inträffar en förändring.
Läs mer

Varför finns det fler arter i Amazonas regnskogar än i fjällen?

Ända sedan Darwins och Wallaces dagar har man undrat: varför finns det många arter på en plats, och färre på en annan? Nyligen har det gjorts en studie som visar bättre på vilka faktorer som verkar styra.

doi:info:doi/10.1371/journal.pbio.1001294.g001
Biologisk mångfald bland landlevande ryggradsdjur i 32 olika regioner. Färgerna indikerar artrikedomen (mörkgrönt minst, mörkrött mest).
(doi:info:doi/10.1371/journal.pbio.1001294.g001)

Läs mer

Den femte bonden

Inte titlen på en ny trillerbok, utan det faktumet att vi nu har en femte grupp organismer som idkar jordbruk. Att vi människor gör det känner vi alla till, men även termiter och myror och skalbaggar är i vissa fall jordbrukare (dessa odlar svamp för att konvertera svårsmält cellulosa till mer lättsmält mat).


(Dictyostelium discoideum, bilden från wikipedia)

Nu har man visat att även en amöban Dictyostelium discoideum idkar jordbruk. Dictyostelium discoideum är en så kallad slemsvamp, en grupp organismer med en ganska ovanlig och häftig livscykel. Den mesta tiden tillbringar de ensamma, men ibland så de sammam i större kolonier (så kallade plasmodier), som ser ut som en super-amöba (tusentals individer som smält samman till en jätteamöba, men med alla cellkärnorna kvar inne i sig). Ett plasmodium kan täcka över en kvadratmeter i vissa fall. Och de kan förflytta sig.
Läs mer