OneZoom är ett fylogenetiskt träd — m.a.o. det visar släktskap — för alla däggdjur. Som kan navigeras ungefär som man navigerar i Google Earth.
Nu kan man t.ex. se hur pungdjuren är släkt med varandra, när elefanterna och sjäkorna senast hade en gemensam släkting, och hur hundar, katter, sälar och valar är släkt med varandra. Utforska.
Kan man uttolka allt om en organism baserat på dess genom? Kan vi ens avgör aom det är en blåval eller en mus baserat på DNA? Vissa gener vet vi vart de hör hemma, men i de allra flesta fall så har vci ingen större möjlighet att avgöra hur en organism ser ut baserat på genomet.
Det finns många problem, t.ex. så kodar endast ca 1,5% av DNAs hos en människa för proteiner, resten har delvis en funktin i genregleringen, men mycket är så vitt vi vet rent ”skräp”. Men svårigheterna har inte hindrat vissa från att försöka… läs mer.
Då och då får jag frågan: skulle det löna sig för människor att ha klorofyll och kunna fpå vår nöäring från solljuset? På den här sidan finns en del uträkningar för kor…
Har du någonsin funderat över att blommor och frukter ofta är vackert färgade, men aldrig skimrande glittriga som t.ex. en del insekter och fåglar kan vara? Det normala bland växterna är att de producerar pigment, färgämnen, som ger dem deras färg (detta är också anledningen till att blommor och blad tappar färgerna över tiden). En fjäder eller insektsvinge däremot kan behålla sina fina färger i många, många år (det finns till och med glittriga fossiler); i djurvärlden använder många sig av molekylära strukturer som ger just en färgad glittrig effekt. Tills nyligen trodde man att inga växter använde sig av det tricket.
Men så började man studera en afrikansk växt vid namn Pollia condensata, och såg att de inte bara använde samma knep som djuren gör, utan gjorde det bättre. Växten använder sig av staplade lager av cellulosa, arrangerade precis så att det bildas interferens mellan ljusvägorna. Och genom att olika celler har olika avstånd mellan lagren beter sig ljuset lite olika, och frukten ger ett ”pixelerat” intryck.
Men varför? Frukten är inte bra att äta, bara en torr kapsel full av frön. Men det finns en annan växt i området som bildar blåa köttiga frukter. Genom att vara finare och blåare än ”originalet” lurar Pollia condensata fåglar att hugga in på de trista, näringsfattiga frukterna, utan att behöva ödlsa energi på att bygga ett saftigt näringsrikt fruktkött.
Nu har jag väl fått fnatt, var har dykarsjuka med evolution att göra? Nja, det intressanta är vilka marina djur som får dykarsjuka. valarna får det inte, de har extra högas halter av syrebindande proteiner, så där bildas inga gasbubblor. I fossil kan man utläsa om djuret haft dykarsjuka, och möntret är att när en grupp saknar fiender får det inte dykarsjuka. Men när det dyker upp fiender i samma miljö, och de därmed blir tvugna att snabbt sima mot ytan i sina försök att undkomma, då kan en förvånansvärd andel av all ichthyosaurer (t.ex.) dö i dykarsjuka. De tidiga ichthyosaurerna hade inte särskilt många fiender, men under jura och krita dök det upp stora hajar, som mycket väl klarade av att jaga fisködlorna.
Valarna har samma mönster: de tidigare har inga spår av dykarsjuka, sedan blir dykarsjuka mer och mer vanligt, medan dagens valar har utvecklat ett gott skydd mot den.
Blogginlägg (på engelska)
Originalartikeln
Vad skall man hälla i tanken? E85? Biodisel? Ren etanol? En viktig fråga är ”hur har etanolen framställts?”. Om man gör av med 1,1 l bensin för att framställa etanol som kan ersätta 1 l bensin har man inte gjort miljön en tjänst. Sanningen är att det är ganska svårt att räkna ut svaret. För några år sedan gjordes det dock några seriösa försök, och den rapporten dömer ut vissa biobränslen ganska ordentligt: de har i de värsta fallen fem gånger så stor miljöpåverkan som bensin.
Miljöpåverkan av olika biobränslen.
Bildkälla: http://www.sciencemag.org/content/319/5859/43.summary.
Klicka på bilden för att få fram en förstoring.
Bra alternativ tycks vara biogas (med gödsel eller rötslam som råmaterial), att återvinna olja till diesel och att tillverka etanol från cellulosa (gräs, trä). Att odla majs, råg, potatis, palmolja, sockerbetor eller sockerrör verkar däremot vara en försämring ur miljösynpunkt.
För 444 miljoner år sedan skedde jordens första massutdöende: 86% av alla djurarter försvann. Men vad hände? Nu vet forskarna lite bättre vad som hände. Baserat på nya rön om det ordoviciska massutdöendet så inträffade massiva vulkanutbrott, havsytan sjönk 100 m och därmed kom otroliga mängder fosfor ut i haven. Detta ledde till en massiv algblommning, som i sin tur ledde till en extrem syrebrist i haven (tänk på att nästan allt liv fortfarande vid den här tidpunkten levde i haven), och därmed utrotade en stor mängd levande organismer.
Hur vet man? Svavelavlagringar visar att svavelälskade mikrober, som endast trivs vid låga syrehalter, blomstrade.
Nu är inte risken särskilt stor för en liknande katastrof idag, dåtidens växthuseffekt var långt kraftigare än dagens (drygt 4000 ppm), och vi har nu levande organismer som är väletablerade i fler miljöer. Men det ger en bild av hur extrema förändringar kan ge extrema effekter, och är en vikigt pusselbit i vår förståelse för livets utveckling.
Svaret tycks vara åtminstone 35 mil. Genom att följa isbjörnar som var märkta med kragar med GPS och sändare. Ungefär en tredjedel av björnarna simmade ca 5 mil eller längre, och 50 av dem simmade minst 15 mil.
Detta är av intresse för att bevara isbjörnen: i och med den globala uppvärmningen får de allt svårare att hitta isflak att vila på under sina färder. Nu har vi en bättre bild av hur långt de kan simma, och kan därmed lite bättre förstå hur och om de kan klara en minskning av isen. Nyligen har det visats att isbjörnarna kanske existerat i 600 000 år, vilket innebär att de genomlevt både flera istider och flera varmare perioder. Kanske finns det hopp för isbjörnens framtid?
På Forskning och Framstegs blogg skriver Jacob Löndahl om hur kristendomens syn på den bibliska skapelseberättelsen ändrats under två tusen år. Han lutar sig starkt på en essä skriven av en professor Joseph Ratzinger år 1970, och i kort sammandrag kan man säga att de tidiga kristna tidigt insåg att skapelseberättelsen i Moseböckerna var starkt influerade av kanske främst babyloniska tankar och till och med var självmotsägande, och att man istället därför borde se dem som symboliska och mytologiska. Men under 1200-talet kom en strömning som en mer bokstavlig tolkning av bibeln, och som varade ända till mitten av 1800-talet. Ratzinger lyckas tydligen ganska väl med att förena en vetenskaplig syn på evolutionen med den gudtro som man kan förvänta sig av den man som idag är känd som Benedictus XVI.
Mot bakgrund av detta är det för en biologilärare lite skrämmande att läsa om hur en del biologilärare tydligen kapitulerat för en minoritet och lär ut en teolologisk skapeleberättelse i klassrummet, som ett likvärdigt till den naturvetenskapligt väl underbyggda evolutionsteorin. Min syn är att om man skall ta upp religiösa syner på livets uppkomst så måste man ta upp alla; från bibelns via asatrons till det flygande spagettimonstrets. Och helst inte på biologilektionerna.